I allt som rör hjärnan är det viktigt att minnas att den är en urgammal konstruktion, vars primära uppdrag är att vi ska överleva
Jodå, om man vet att det är fullständigt ofarligt, men det vet man ju inte. Tvärtom. Så hjärnan förhåller sig avvaktande och har flykten i beredskap om det förefaller farligt för dig. .
Att bli avvisad eller utesluten ur ett sammanhang är ren smärta för hjärnan. I allt som rör hjärnan är det viktigt att minnas att den är en urgammal konstruktion, vars primära uppdrag är att vi ska överleva. Därför finns det system i hjärnan som säger dig att du ska tillhöra en grupp annars klarar du dig inte. Så var nämligen förutsättningarna i vår ursprungsmiljö när vi levde på savannen. Då var grupptillhörigheten, att ingå tillsammans med andra, livsviktig.
Idag lever vi med samma hjärnfunktioner och de påverkar oss dagligen på alla plan. Inte minst i kärlek och att vara ett par.
Det blir dessutom dubbelt värre för hjärnan om någon ”gör slut” med dig. Dels blir det smärta över att inte ingå i en grupp eller tvåsamhet, dels blir det en smärta över sårande ord, eftersom dessa visat sig skapa fysisk smärta via hjärnans frontallob.
Det gör helt enkelt ont när man blir sårad.
Men vågar man trots detta ge sig hän åt kärlek, så finns det stora vinster att hämta hem. Mer om det längre fram i höst.
/Britta Sjöström