AC Collins roman, med det vackra omslaget av Michael Ceken, har tagit läsarna med storm. Efter bara ett par veckor i full frihet hör läsarna av “Mamma kom aldrig hem” av sig och berättar om sina upplevelser. Här är några av reaktionerna:
Du vet när man är så trött att man knappt kan hålla ögonen öppna men ändå inte kan lägga boken ifrån sig?! När man tänker ”okej, jag läser bara till sidan 222/226/228… – äh, 230 – och sen SKA jag sova”.. Så är det att läsa ‘Mamma kom aldrig hem”. Du som inte har läst den än har någonting underbart att se fram emot. Missa den inte. Jag saknar den redan. /Pia
Jag viker ihop de röda pärmarna och känner mig en smula ensam.
Hade så gärna velat spendera ett par timmar till i sällskap med Linn och de andra men kanske är det så man gör när man skriver en riktigt bra bok; man avslutar i exakt rätt tid. AC Collins debutroman ”Mamma kom aldrig hem” är rörande och sliter tag i ens nackskinn på en gång. Hon rör sig obehindrat mellan nu- och dåtid, utan att tappa drivet eller flytet. Det finns inte ett enda överflödigt ord. Inga transportsträckor som får en att tappa fokus. Det doftar av kanelbullar och linolja från svunna tider, likväl som solvarm hud på en strand i nutidens Portugal. AC lyckas med konsttycket att få mig att tycka om samtliga karaktärer, trots alla deras brister, eller kanske just därför. Det är varmt, det är sorgligt, det är gripande och jag rekommenderar den till alla som tycker om ett fint hantverk. Lyllos du som har den oläst. /Lena KatarinaPlötsligt går det fort att pendla till och från Jakobsberg. Ja, det är ju inte kommunaltrafiken som har börjat fungera … Jag har ett underbart tidsfördriv. Tack AC! /Marianne
Mamma kom aldrig hem, av AC Collin – nu färdigläst. Jag älskade boken, en fängslande historia om att vara ung och undra vilka ens föräldrar egentligen är, och om att känna sig ensam i världen … /Mona