Koltrastens år – En cancersjuk småbarnspappas kamp är en berättelse om Johans kamp mot döden. Han vet ännu inte om den är över, och det har hänt att han har tvivlat, men han har inte gett upp. I mars 2011 åkte Johan Viktorsson sitt åttonde Vasalopp på sitt livs sämsta tid. Han hade tränat bra men var ändå näst sämst bland vännerna, vilket han inte brukade vara. Han var tvungen att stanna och kräkas, var nära att bryta, men han fortsatte. Mot mål.
Han var 38 år, småbarnspappa och hade alltid varit fullt frisk när han fick sin cancerdiagnos. Han bemötte den likadant som han bemötte Vasaloppet. Han har nu kämpat i två år mot döden, det har hänt att han har tvivlat men han har inte gett upp.
’’Och så såg mina söner det hända igen. De såg hur deras pappa tystnade, hur han bet ihop sina käkar och hur han svajade under tyngden. De såg hur han kämpade mot gråten, och de såg tårarna och snoret. För de flesta små pojkar var det en mardröm, men för mina två var det på riktigt. Jag började skriva till mina barn, så att de någon gång i framtiden bättre skulle kunna förstå vad som hände med mig, alla mina tårar, alla mina tankar, min kamp för att äta, mina bleka morgnar med dagstidningen och mina ibland hårda ord. Men under resans gång växte det fram en förhoppning hos mig om att mina erfarenheter kanske även kunde hjälpa andra. För jag visste att de fanns där ute. Människor som precis som jag drabbats av det som bara drabbar någon annan. Pappor och mammor som liksom jag en dag stod där ensamma med döden, med den svåra insikten att en dödlig sjukdom riskerar att släcka ens liv i förtid. Med ångest över att tvingas lämna sina barn för alltid.”
Johan Viktorsson är född 1973 och uppväxt i Karlskoga. Idag är han bosatt i Sundbyberg där han bor med sin familj. Han är utbildad civilingenjör och arbetar med affärsutveckling inom handeln. Han gillar idrott och har förutom de Vasalopp han åkt sprungit flera maraton.